Karolina jobbar som kurator på Bris och både hon och de andra kuratorerna ser ofta att köerna till telefon och chatt är långa. När Bris för tre år sedan började ha öppet på natten kunde man inte föreställa sig att behovet var så enormt.
Det är tack vare er – privatpersoner och företag – som Bris kan hålla öppet även på natten. Cirka 38% av samtalen kommer under tider då Bris tidigare hade stängt, men många barn står i kö. Ibland försvinner väntande samtal och Bris kuratorer kan bara hoppas att just det barnet försöker kontakta Bris igen. Ibland får de mejl från barn som väntat i kö länge – barn som många gånger inte har någon annan att anförtro sig till.
När Bris för tre år sedan öppnade för telefon- och chattsamtal även nattetid, hade man inte kunnat föreställa sig att behovet var så enormt. Förra året fick barn stöd av Bris kuratorer vid 44 420 tillfällen – en ökning med 7 procent jämfört med året innan. Hela 38 procent av alla samtal till Bris kommer på natten. Att så många hör av sig just den tiden på dygnet kan bero på att det är lättare att kontakta Bris mitt i, eller direkt efter, en situation uppstått.
– Allt känns ju lite värre på natten när det är mörkt och tyst och man är ensam med sina tankar och känslor. Mycket av vårt arbete på natten handlar om stöd här och nu, att lindra ångest och få barnet att lugna sig och komma till ro, säger kuratorn Karolina.
Karolina jobbar på Bris sedan fem år tillbaka. Både hon och de andra kuratorerna ser ofta att köerna till telefon och chatt är långa.
– Många barn uttrycker att de inte har pratat med någon, eller att de har försökt prata med vuxna som inte har lyssnat eller tagit dem på allvar. Många barn behöver prata med oss flera gånger innan de känner sig redo att söka stöd någon annanstans.
Självmordstankar, ångest och självskadebeteende. Samtalen som Bris tar emot nattetid har ofta allvarlig karaktär.
I sådana situationer blir Bris uppgift inte bara att ge stöd i stunden, eller att tillsammans med barnet göra upp en plan för hur en förändring kan nås. Kuratorerna kan också behöva förklara vad barnet har rätt till, vad som är vuxnas ansvar och låta barnet förstå vad som är en rimlig reaktion från en vuxen.
Karolina säger att mycket av Bris-kuratorernas samtal handlar om att bekräfta barnet i det hen berättar. Att en vuxen säger: “Jag hör och jag ser att du har gjort massor med saker för att du ska få hjälp och må bättre, jag är ledsen att du inte har fått det. Kan vi tänka tillsammans kring vad vi skulle kunna göra för att förändra din situation?”.
– Vi vet att många barn lever i en väldigt utsatt situation. Hade man ett trollspö hade man ju velat ge alla barn det som de faktiskt har rätt till – att barn blev skyddade från våld, och kunde få hjälp och stöd när det behövdes. Men vi är inte där än på långa vägar. Vi räcker inte till. Vi skulle behöva vara många fler, säger Karolina.
Trots allt förundras hon av barns styrka.
– När barn hör av sig så finns det ändå hopp någonstans, att de inte ger upp. Då finns gnistan där ändå.
Visste du att…?