5 tips på vad du som vuxen kan göra

• Ta initiativ till samtal, på ett lyhört och respektfullt sätt. ​Prata om att livet förändras. Så som det är nu behöver det inte vara längre fram. Ge barnet perspektiv och hopp! Berätta att ”du kommer att möta många människor. Några av dem kommer att kunna bli dina vänner.” Är barnet yngre, prata också med personal på förskola, skola och fritids.​
  ​
• Visa barnet att hen inte är ensam. Försök bryta känslan genom att göra något tillsammans, gärna ute bland andra människor. ​
  ​
• Inventera de relationer barnet har (som jämnåriga i klassen eller i laget). Finns det någon där som barnet skulle kunna ta mer kontakt med? Prata om hur det skulle kunna gå till och hur du kan vara till hjälp.​
  ​
• Uppmuntra barnet att delta i aktiviteter som exempelvis scouterna eller träna i ett lag. Hen kanske inte får nära kompisar där men känslan av att vara en del i ett sammanhang med andra är hjälpsam.​
  ​
• Som förälder är det smärtsamt att se sitt barn ensam. Prata om din oro med en annan klok vuxen eller med Bris vuxentelefon om barn, 077–150 50 50, och försök att inte belasta ditt barn med din oro.

Intervju med sakkunnig, Marie Angsell

Många barn som kontaktar Bris pratar om ensamhet. Vad berättar de? 
– Barn berättar om olika sorters ensamhet, som att sakna kompisar och sammanhang eller att de har haft nära vänner men plötsligt inte får vara med längre. De som lever med våld och konflikter hemma berättar också ofta att de känner sig ensamma. Likaså barn som har drabbats av en plötslig förändring, som föräldrars skilsmässa, ett skolbyte eller en placering i familjehem.
Att uppleva att ingen förstår en eller inte bry sig trots att man har människor omkring sig, är en annan sorts ensamhet barn berättar om. Oavsett orsak kan ensamhet få barn att känna sorg, skam eller skuld. 

Vad borde alla vuxna veta om barn och ensamhet?
– Att ensamhet kan vara både frivillig och ofrivillig och att barnet kan ha andra behov av sociala relationer än du. De flesta mår dock inte bra av för mycket ensamhet och då behöver vi vuxna hjälpa till. Barnet kan ha svårt att berätta om ensamhet eftersom man kan känna skam  över att ingen vill vara med en. Det kan också vara så att barnet inte vill belasta föräldrarna med orsaken till ensamheten, till exempel att de känner sig utanför för att familjen inte har pengar.  

Hur kan ensamhet hos barn ta sig uttryck?
– Det kan vara att man ser en förändring i barnets sätt att vara, att hen är ledsen, nedstämd, känner sig osäker i sociala sammanhang eller tvivlar på sin förmåga. Det kan också vara att man märker att barnets kompisar försvinner eller slutar höra av sig. Ensamhet kan lätt bli en ond spiral. Känner man sig osäker i sociala relationer är det svårare att ta sociala initiativ och då kan det kännas enklast att fortsätta vara ensam.

Vad kan ensamhet hos barn få för konsekvenser?
– Ofrivillig ensamhet kan bli en ond spiral och de flesta mår inte bra av att vara ensamma under för lång tid. Ensamhet stressar och påverkar självbilden och självförtroendet och då behöver vi vuxna hjälpa barnet att hitta sätt att bryta spiralen.

Många tycker ämnet är svårt att ta upp – hur kan man göra? 
– All sorts oro blir lättare att ta upp om ni är vana att prata med varandra. Håll samtalen igång där hemma, prata om hur dagen har varit, bjud på händelser och tankar kring din egen dag och fråga efter barnets. När ni pratar, ta det lite försiktigt. Ämnet kan vara smärtsamt och känsligt att prata om. Var beredd på att barnet inte alltid är redo att berätta allt på en gång - men undvik inte det svåra!
Formulera dig på ett sätt som är varsamt och normaliserande, till exempel ”Jag har funderat på en sak, jag har märkt att du inte hänger lika mycket med kompisar längre. Det är vanligt att kompisrelationer ändras, men jag undrar hur det blir för dig?” 

Vad kan jag göra om någon annans barn visar tecken på ensamhet
– Barn behöver alla vuxnas vägledning i hur man är inkluderande. Prata om vikten av att vara rädda om varandra, att den som har många kompisar också behöver inkludera dem som verkar vara ensamma. Finns det någon på förskolan eller i klassen som skulle bli glad av att få vara med? Har du yngre barn har du stora möjligheter att se till att ingen lämnas utanför vid exempelvis kalasinbjudningar. 

Vad gör man om barnets känsla av ensamhet är akut och förlamande?
– Då behöver du ta reda på mer! Är barnet utsatt för mobbning eller är det något annat som barnet bär på? När måendet börjar påverka barnets vardag måste vuxna agera, både föräldrar och personal i förskolan och skolan.