När en förälder tar sitt liv måste samhället stötta barnet
Publicerat
Varje år förlorar hundratals barn i Sverige en förälder i suicid. Trots det saknas viktig forskning om de efterlevande barnens psykiska hälsa och samhällets stöd till barnen brister. Det visar en ny rapport från Bris.
Illustration Elin Svensson
Psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem i Sverige och varje år förlorar hundratals barn en förälder i suicid. Forskningen om hur en förälders självmord påverkar barn har ökat, men kunskapsbristen är fortsatt stor och påverkar vilken tillgång den här gruppen barn har till stöd.
– Vi på Bris möter både i vår stödlinje och under våra stödhelger för suicidefterlevande familjerbarn vars ena förälder har tagit sitt liv. Vi ser ett behov av ökad kunskap om hur de här barnen påverkas och hur samhället kan ge ett bättre och mer likvärdigt stöd, säger Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris.
Utifrån nuvarande forskningsläge har Bris i den nya rapporten När en förälder tagit sitt liv sammanfattat vilka konsekvenser en förälders självmord får för barnet. Rapporten konstaterar att barnen ofta befinner sig i en dubbel utsatthet. Självmordet föregås ofta av perioder där föräldern lider av psykisk ohälsa som påverkar barnets egna mående. Känslorna som följer efter att en förälder tagit sitt liv är ofta motstridiga och stigmat som omger självmord bidrar till känslor av skam och ensamhet. Stödet efter blir avgörande för hur barnet kan hantera och bearbeta det som hänt.
“Jag hatar mitt liv. När jag var 9 tog min pappa självmord, den enda som betytt väldigt, väldigt mycket för mig. Min mamma mår inte bra och är inskriven på ett sjukhus där man är ledsen.”
– Citat från barn
Rapporten visar att långt ifrån alla barn vars förälder tagit sitt liv får tillgång till stöd. En av de allvarligaste bristerna är att det inte finns några enhetliga nationella riktlinjer och rutiner för hur dessa barn ska identifieras och vilket stöd de ska erbjudas. Det leder till att inte alla erbjuds stöd utan själva aktivt måste leta upp de insatser de har rätt till. Ansvaret för barnets tillgång till stöd ligger på den efterlevande föräldern, en person som själv befinner sig i kris.
– Varje barn har rätt att få den hjälp barnet behöver och det får inte vara beroende av att föräldern som är kvar har förmåga att hitta rätt vård. Under en sådan här kris förlorar många initiativförmågan och därför måste samhället jobba uppsökande och aktivt erbjuda stödinsatser, säger Magnus Jägerskog.
Barns egna berättelser och forskningsläget visar att barns livssituation påverkas både på kort och lång sikt när en förälder tar sitt liv. Utifrån Bris barnkontakter och en utvärdering som en forskargrupp vid Stockholm Universitet och Högskolan i Gävle gjort av Bris stödhelger för suicidefterlevande familjer, ger Bris i rapporten förslag på förändringar för att den här gruppen barn ska få bättre stöd. Bland annat rekommenderar Bris att barn som drabbas av en förälders självmord bör erbjudas stöd, både i direkt anslutning till att föräldern dött och kontinuerligt på lång sikt. Stödet måste utgå från barnets individuella behov och förutsättningar. Rapporten lyfter även vikten av att skola och förskola har planer och rutiner för att fånga upp barn vars nära anhörig begått självmord.
Rapporten har tagits fram med stöd från Folkhälsomyndigheten.
För mer information
