Hur prioriterade är barnen, Stefan Löfven?
Publicerat
När statsminister Stefan Löfven nyligen presenterade sin nya regering lyste åter en barnminister med sin frånvaro. Vad säger det om hur regeringen ser på barn, barns liv och rättigheter? Det undrar Bris, Unicef Sverige och Rädda Barnen.
Foto: Magnus Liljegren/Regeringskansliet
För att Sverige ska kunna garantera varje barn dess rättigheter måste barnrätten vara en politisk prioritet.
För snart två år sedan lyfte vi oro över att barns rättigheter riskerade att hamna i skymundan, i en tid när ett tydligt politiskt barnrättsfokus var nödvändigt – då barnkonventionen skulle bli svensk lag. En ny regering presenterades, men ingen barnminister. Vi bad då om ett förtydligande kring vem som var landets barnminister. Dåvarande jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) svarade snabbt att hon hade ansvar för barnrättsfrågorna och formulerade hur hon ämnade arbeta för att stärka barnets rättigheter.
Mönstret upprepade sig nyligen. När den nya regeringen presenterades hade inget statsråd barns rättigheter angivet som sitt ansvarsområde. Märta Stenevi, nyvalt språkrör för Miljöpartiet, presenterades som jämställdhets- och bostadsminister, men inget sades under presskonferensen om hennes ansvar för barnrättsfrågorna – trots att det är hon som ansvarar för dem. Det säger något oroväckande om regeringens politiska prioriteringar. Och det innebar ett missat tillfälle att signalera för barn att det finns en minister med särskilt ansvar för barns rättigheter.
Barnkonventionen har varit svensk lag i drygt ett år, men Sverige är långt ifrån att tillgodose varje barns rättigheter i praktiken. Att som makthavare luta sig tillbaka nu när vissa framsteg har gjorts är inte ett alternativ för en regering som sagt sig arbeta för att Sverige ska vara ett av världens bästa länder att växa upp i. Nu behövs en aktiv barnrättspolitik.
Sverige är ett bra land för många, men alla barn får inte det stöd, skydd och den vård de behöver och har rätt till. De ekonomiska och sociala klyftorna mellan barn i Sverige ökar, och i dag finns stora skillnader i barns tillgång till utbildning, god hälsa och välbefinnande. Barns utsatthet har förvärrats under pandemin, när samhället präglats av ökad isolering, minskad insyn i familjer och ökad risk för att barn far illa. Arbetet för att säkerställa goda livsvillkor för barn borde vara mer angeläget än på länge.
I år kommer dessutom FN:s barnrättskommitté att granska Sveriges arbete med barnkonventionen och ställa svenska regeringen till svars.
Nu hade statsministern chansen att visa att regeringen inte har slagit sig till ro, utan kommer att fortsätta prioritera barns livsvillkor genom att tillsätta en barnminister. Varför gjordes inte det?
Utöver barnrätt, segregation och diskriminering har Märta Stenevi, till skillnad från tidigare jämställdhetsminister, även ansvar för bostadsfrågor. Risken är överhängande att barnrätten faller ned på dagordningen. Inte på grund av bristande engagemang, utan för att samtliga är stora samhällsutmaningar som kommer att kräva svåra prioriteringar.
Barn saknar rösträtt och politisk makt i samhället. Därför behövs en barnminister med tydligt ansvar för barns rättigheter, som sätter barnets bästa först och garanterar barn inflytande i politiska beslut som de ju har rätt till. Samhället måste ta sitt ansvar och på riktigt skapa förutsättningar för att ge varje barn goda livsförutsättningar och säkerställa att deras rättigheter tillgodoses.
Magnus Jägerskog, generalsekreterare Bris
Pernilla Baralt, generalsekreterare Unicef Sverige
Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen
För mer information
