För regionrådet Heba Soualem, 18, är Bris kongress är ett viktigt forum för kunskapsutbyte där alla kan lära av varandra, oavsett ålder.
”Jag är glad att jag kan bidra med det unga perspektivet”.
Hej Heba! Varför var du med på Bris kongress?
– Jag är engagerad i Bris regionråd i västra Sverige. Just nu är jag gymnasieelev på naturvetenskapsprogrammet men jag tar studenten om två veckor.
Du lämnade in en motion till kongressen – berätta!
– Ja, jag vill att Bris tar fram en nationell barnrättsplan. FN:s barnrättskommitté kritiserade nyligen Sverige för att vi brister i vårt arbete inom barnrätt. Jag tycker att en nationell barnrättstrategi skulle förstärka Sveriges arbete och ge tydligare strategier för hur vi ska jobba med detta. Jag är väldigt nöjd och glad för styrelsen biföll motionen!
Hur kom du i kontakt med Bris från början?
– Jag var med i ungdomsfullmäktige när jag var yngre. Då var jag med och tog fram en barnrättsplan för Göteborgs stad. De ville ha en expertgrupp av barn så att barns röster genomsyrade hela planen. Då blev jag kontaktad av Bris att prata lite om det på ett frukostseminarium och jag blev väldigt imponerad av Bris jobb. Jag fick frågan om jag ville ställa upp till val till regionråd väst och då gjorde jag det.
Vilka frågor brinner du extra för?
– Frågor som handlar om att man ska inkludera alla barn. Alla barn har olika förutsättningar och växer upp med olika villkor. Ett exempel är barn med funktionsnedsättning, det är en grupp av barn som man glömmer i många frågor, man inkluderar inte dom.
Varför är det så tror du?
– Jag tror att det är ett ointresse, ofta från politikernas sida. Att faktiskt fråga målgruppen och hitta lösningar på hur kan man få funktionsnedsättning att vara inkluderande.
Du är den yngsta ledamoten här, är det din första kongress?
– Det är faktiskt den andra (skratt).
Hur känns det att träffa andra Bris-medlemmar så här?
– Förra gången hade jag bara varit medlem i en månad så jag var lite förvirrad. Man blir lite rädd för alla känns som experter och har jobbat i flera år, men oavsett ålder har vi mycket att lära oss av varandra. Jag är väldigt glad att jag kan bidra med det unga perspektivet.
Hur gör du det?
– Det skiljer sig väldigt mycket under åren hur det är att vara barn. Jag vet hur det är att vara barn i dag och dom vet hur det var på deras tid. På det viset blir det ett bra kunskapsutbyte.