Så pratar du med barn om våldshändelser i närområdet

När någon skjuter in genom ett fönster eller spränger porten till huset eller området där man bor. Eller när någon skjuter mot människor, bränner upp bilar och sätter eld på lokaler som förskolor. Då blir alla rädda, både vuxna och barn – men vuxna har ett ansvar för att trygga barn de har omkring sig.

Hur kan barn reagera på våld i det egna området?

Alla barn behöver känna trygghet i sitt hem och på andra platser där de vistas mycket, som området de bor i, förskolan eller skolan. Flera olika faktorer avgör hur barn reagerar och påverkas av våldsdåd där de bor, bland annat:

• Hur exponerat barnet var för händelsen.
• Barnets ålder och tidigare erfarenheter.
• Hur barnet togs om hand (och fortsatt tas om hand) efter händelse.

Om barnet befann sig nära det som hände, hörde och såg, var tvungen ett fly och gömma sig eller såg att trygga vuxna blev skrämda, så påverkar det på ett annat sätt än om barnet fått händelsen berättad för sig. Barn, framför allt små barn, är känsliga för vuxnas reaktioner och sinnesstämningar. Barn med tidigare erfarenheter av våld kan reagera starkare än andra barn.

Att prata med barnet och ge barnet utrymme att berätta är ofta det bästa sättet att få veta hur barnet påverkats. Också genom barnets lek, sådant som barnet ritar eller pratar om kan du märka vad barnet är upptaget av. Samtidigt är lek, rit och prat sätt för barn att bearbeta överväldigande upplevelser, så stoppa inte det om det inte går överstyr (till exempel skrämmer andra). 

I en krissituation behöver barn stabila och trygga vuxna, här spelar både föräldrar och personal i förskola och skola en viktig roll. 

Så kan du göra för att trygga barnet:

Prata om det som hände.

• Ta initiativ till samtalet, vänta inte på att barnet tar upp det.
• Låt barnet berätta. Ta dig tid att lyssna och stanna upp kring det barnet är upptaget av, det kan vara detaljer som vuxna inte uppfattat eller förstått men som gjorde intryck på barnet.
• Utgå från och fokusera på det barnet upplevde och tänker på, kanske att de vaknade av smällen, fick gömma sig och att det var skrämmande. Eller att det är otäckt att se att de vuxna var rädda. 
• Kom ihåg att det går att prata med barn i alla åldrar.

Normalisera barnets reaktioner.

• Om barnet är oroligt eller inte vill sova ensam, tycker det är jobbigt att bli lämnad på förskolan, låt barnet berätta om sin oro och sina tankar.
• Bekräfta att de känslor barnet har är normala. Att en kan bli oroliga, arga, ängsliga efter att något skrämmande har hänt. Att det går över så småningom. 
• Låt barnet komma med idéer kring vad ni kan göra för att det ska kännas bättre.

Återgå till vardagliga rutiner så snart som möjligt.

• Mycket trygghet sitter i vardagliga och kända rutiner, framför allt för små barn. Fortsätt i den utsträckning det går att leva som ni brukar.

När barn behöver mer hjälp

Om barnet under en längre tid fortsätter vara orolig på ett sätt som påverkar och begränsar barnets liv kan det vara bra att rådgöra med en kurator eller psykolog inom exempelvis barnhälsovården eller elevhälsan.

Bris finns för barn och vuxna med frågor om barn. Vill du som vuxen få råd om hur du kan stötta ett barn i din närhet kan du kontakta Bris vuxentelefon om barn, vardagar kl. 9-12 på nummer 0771-50 50 50. Eller läs mer här nedan.