Bris fokuserar på att stärka psykisk hälsa hos barn med erfarenhet av flykt. På våra mottagningar i Malmö, Göteborg, Linköping, Stockholm och Umeå erbjuds individuellt stöd och stödgrupper, bland annat med metoden Teaching Recovery Techniques (TRT) för att hantera traumasymptom.

Socialt stöd och engagerade vuxna är avgörande skyddsfaktorer för barn i utsatthet. Genom att stötta vuxna i barnets närhet, stöttar vi även barnet. Bris erbjuder gruppstöd för föräldrar och enskilt stöd via våra stödlinjer på ukrainska, arabiska, engelska och svenska.

Många barn kommer till Sverige genom flykt och deras upplevelser skiljer sig åt, därför ser också behoven olika ut. För Bris berättar barn och föräldrar om brister och utmaningar i mottagandet. Många tvingas flytta runt, har dålig ekonomi och lever i stor osäkerhet rörande frågan om de ska få stanna i Sverige eller inte.

Jag hoppas att den här rapporten ska inspirera till ett Sverige där alla barn, oavsett om de har uppehållstillstånd eller inte, får tillgång till sina rättigheter.

Magnus Jägerskog 
Generalsekreterare

Jag kom till Sverige med min familj från Syrien 2018, på grund av kriget. Då var jag åtta år. Allt viktigt saknades: elektricitet, mat och trygghet. Jag har familj och släkt kvar i Syrien och det som var bra där var att vi hade varandra. Men det var också svårt att leva i Syrien. Min mamma ville att jag och mina syskon skulle få en bättre framtid och bestämde att vi skulle flytta till Sverige.

Vi kom som anhöriginvandrare eftersom min syster flydde till Sverige med en släkting två år tidigare. Först bodde vi i ett flyktingläger i Saudiarabien i ett halvår i väntan på att få komma hit. Tiden i lägret var svår. Det var väldigt varmt, vi bodde trångt och kunde inte gå i skolan.

När vi till slut kom till Malmö var jag sju år. Jag blev förvånad över kylan. Det var svårt att inte kunna språket och jag skämdes över att inte kunna prata med någon...

Jag gick i nian i Ukraina när kriget kom. Jag bodde då med min mamma, hennes man och min lillebror. Livet var bra, jag hade lärt mig att göra naglar och planerade att plugga medicin. Men så bombades vår stad och vi var tvungna att fly. Jag, min mamma och lillebror tog oss till Sverige via Polen, till mammas kusin.

I början förstod jag inte att vi var i Sverige, för alla vi mötte pratade ukrainska eller ryska. De första två månaderna kändes det lite som om vi var på semester. Allt var nytt och vi planerade att snart åka hem igen.

Den första tiden, mars till juni, bodde vi på ett boende tillsammans med andra ukrainska famil­jer. Först var vi bara tre familjer och vi hade det väldigt mysigt. Lite senare blev vi 37 familjer, vil­ket gjorde att det blev svårare att hålla ordning och det blev lite tjafs ibland...

• En utlänningslag som stärker barnets rättigheter.
  
  
• Att barnkonsekvensanalyser görs på framtida förslag och förändringar som påverkar barn som flytt.
  
  
• Att dagersättningen (LMA) höjs till en nivå som säkerställer barns rätt till en skälig levnadsstandard är avgörande.
  
  
• Riktade insatser för stärkt tillgång till snabbt psykosocialt stöd för barn som flytt.
  
  
• Att ett målgruppsanpassat föräldraskapsstöd ges till alla nyanlända föräldrar som en del av mottagandet.
  
  
• En trygg förskola och skola för alla barn oavsett om barnet har uppehållstillstånd eller inte.

Jag kommer från Afghanistan men är född och uppvuxen i Iran tillsam­mans med min mamma, pappa och fem syskon. Livet var svårt för oss afghaner i Iran, vi hade begränsningar och fick utstå rasism, trakasserier och våld.

Jag gick i skolan till sjätte klass och arbetade därefter som skräddare för att hjälpa till med för­sörjningen. Min storebror tvingades gå med i armén efter hot om att hela familjen annars skul­le deporteras till Afghanistan. Han offrade sig för oss andra utan att vi visste om det och dog tyvärr i kriget. Militären hade även fått koll på mig och när min pappa fick veta det valde han att skicka mig ut ur landet i hopp om ett bättre och säkrare liv. Då var jag 14 år.

Efter ett års flykt kom jag till Sverige. Jag hade till en början svårt att lita på människor. Under flykten fanns bedragare, rånare, kidnappare. Jag sov dåligt och hade vapen med mig för att ingen skulle kidnappa mig. Men när jag kom fram fick jag en bra känsla inför det här landet och tyckte om hur man tog hand om människor här. Jag upp­levde att människor var snälla och hjälpsamma...