20 år efter tsunamin – lärdomarna från mötet med barnen finns kvar

Det har gått 20 år sedan flodvågskatastrofen tog 543 svenskars liv och förändrade många fler för alltid. Många barn drabbades, och Bris insåg behovet av att samhället slöt upp. Det blev starten för arbetet med stödgrupper för barn och familjer i kris och sorg.

Teckningarna är hämtade från boken Barn och unga i sorg och trauma – om stödgrupper efter flodvågen.

Flodvågskatastrofen i Sydostasien 2004 är en av de dödligaste naturkatastroferna under det senaste seklet. Över 230 000 människor dog och av dem var 543 svenskar. Thailand är ett populärt resmål och över 20 000 svenskar befann sig i landet när tsunamin drog in den 26 december 2004.

” Tänk när det gått 10 år. Det kommer att kännas jobbigt att veta att man inte träffat dem på 10 år.” 
– Ett barn i Bris stödgrupper efter tsunamin.

Bris rustade upp för att kunna möta stödbehovet

Bris byggde tidigt upp beredskap för att kunna ta emot samtal och ge stöd till barn som påverkats. Efter en förfrågan från Utrikesdepartementet öppnade Bris en särskild telefonlinje för de svenskar som befann sig på plats och ett sms skickades ut till alla med svenskt nummer i Thailand om att de kunde ringa kostnadsfritt för stöd. I samtalen framkom tydligt att behovet av stöd var stort och Bris insåg snart att det förutom stöd här och nu, även skulle krävas stöd på lång sikt till dem som drabbats. Några veckor efter katastrofen, när barn som varit där eller som förlorat någon i katastrofen kom hem, kom önskemålen om att få träffa andra som delade samma erfarenheter.

– Redan i februari kunde vi starta de första stödgrupperna för barn som drabbats av tsunamin. I början var det mer fokus på krisstöd. För många av barnen var det osäkert vad som hänt med deras anhöriga, eftersom många fortfarande saknades. Med tiden hittades och begravdes syskon, föräldrar och andra nära anhöriga. I grupperna kunde barnen mötas, dela tankar och känslor med varandra, berättar Sofia Grönkvist som då var projektledare för Bris arbete med stöd efter tsunamin.  

Stödgrupper för att bearbeta trauma och sorg

I stödgrupperna blev det även tydligt att det i och traumat efter händelsen rymdes många komplicerade känslor och tankar för barnen. Samtidigt blev grupperna i sig en plats där barnen och ungdomarna kunde få vara bland andra som förstod hur det var utan att behöva förklara sig eller bli tröstade. Många berättade om att det uppstod mer konflikter hemma, att det kunde vara svårt att prata med kompisar om det som hänt eller bara att hantera glada känslor mitt i allt. Även om flodvågskatastrofen var en extraordinär händelse som påverkade många i Sverige, så konstaterade barnen i stödgrupperna att tiden ändå kändes annorlunda för dem än för kompisar som inte upplevt flodvågen eller förlorat någon i den.

”Jag tycker att det är mycket värre nu för nu tror ju alla att det har gått över och ingen vågar prata om det. Det verkar typ vara förbjudet att säga tsunami på min skola.”
– Ett barn i Bris stödgrupper efter tsunamin.

”Det är mycket värre nu, jag tänker på det jämt. Men ingen annan tror att man tänker på det längre, de tror att det har gått över bara för att det har gått ett år. Ingen frågar nu bara för att man inte gråter längre så att det syns.” 
– Ett barn i Bris stödgrupper efter tsunamin

Barnen gick i stödgrupp i ungefär ett års tid. De hann möta födelsedagar, skolavslutningar och årsdagen tillsammans. Bris såg hur gemenskapen och stödet som barnen kunde ge varandra blev en viktig faktor att må bättre. Lärdomarna från arbetet bär organisationen med sig på många sätt och har använt i de samhällskriser som följt. Inte minst har erfarenheterna av den snabba omställningen och kunskapen om vikten av stöd både på kort och lång sikt varit centrala i Bris arbete.

– Samtidigt vet vi också att många av barnen vi mötte fått slita och det fortsatte att vara svårt. Vi som jobbade hade kunskap om barn i kris och trauma och hur man möter och stöttar barn, men det vi verkligen fick med oss var vikten av det sociala stödet och att det här är inte bara en situation som man ska hantera här och nu. Behovet av stöd kommer också finnas på lång sikt, säger Sofia Grönkvist.

Kunskapen lever kvar

Samhället är idag bättre rustat för att möta liknande katastrofer menar Sofia Grönkvist. Många lärdomar finns kvar tack vare att civilsamhället agerade så snabbt och tog fram stöd utifrån det behov som fanns. Det var många aktörer som rustade upp och Allmänna arvsfonden utlyste snabbt medel för att möjliggöra organisationernas arbete. I finansieringen fanns krav på att samordna och säkerställa att organisationerna inte dubbeljobbade, utan i stället kompletterade varandra. Genom Allmänna arvsfondens finansiering ställdes även krav på att stöd måste tillgängliggöras utanför storstadsregionerna.

– Det var svårare att nå de barn och familjer som inte bodde i de större städerna, men då kom vi på idén med stödhelger. Tillsammans med Rädda Barnen, Röda Korset och Ersta höll vi familjecentrerade stödhelger med familjer i hela landet. Lärdomarna vi tog med oss från det arbetet finns kvar i de stödhelger vi har på Bris än idag. Det är mycket viktigt arbete vi kan göra idag på grund av det vi lärde oss då, säger Sofia Grönkvist.

Citaten och teckningarna är hämtade från boken Barn och unga i sorg och trauma - Om stödgrupper efter flodvågen. Boken sammanfattar Bris arbete med stödgrupper och beskrev metoden för stödgruppsarbetet.