<p>HBTQ+ står för homosexualitet, bisexualitet, trans och queer. Pluset läggs till för att synliggöra fler sexuella läggningar och identiteter utifrån allas rätt att vara den de är.</p>
<p>Det är svårt att säga exakt. Det finns uppskattningar som bygger på befolkningsundersökningar kring hälsa, men det är omöjligt att säga hur exakta dess uppskattningar är. Undersökningarna visar dock att det har blivit vanligare att unga personer identifierar sig utanför hetero- och homosexualitets-spektrumet.</p> <p>Allt fler identifierar sig i stället som icke-binära, pansexuella, trans eller queer. Personer som uppfattar sig själva som annat än heterosexuella kan ligga mellan allt 8 till 20 procent.</p>
<p>De senaste åren har antalet remisser som skickats in till utredningsteamen för könsbekräftande vård ökat. Denna ökning behöver dock inte betyda att antalet unga med könsdysfori har ökat. Exakt vad denna ökning beror på går inte att säga, det behövs forskning för att svara på. Men förbättrad information, större öppenhet i samhället och en ökad tillgång till vård <i>kan vara</i> möjliga bidragande orsaker.</p>
<p>Det varierar mycket. Vissa barn känner redan i tidig ålder att de inte attraheras av, eller passar in i heteronormativa strukturer. Många barn som definierar sig som homo eller bi-sexuella kan beskriva att de redan tidigt i livet hade en skavande känsla av att inte riktigt passa in. Andra klurar ut det i vuxen ålder.</p> <p>Beroende på hur barnets omgivning ser ut, vad barnet har att spegla sig i, kan barnet tidigt förstå att det finns annat än heterosexualitet och därmed lättare förstå sin egen sexualitet. För vissa behöver inte sexualiteten vara fast utan kan vara flytande och förändras över tid.</p>
<p>Dels är det viktigt att särskilja dem åt. Det ena handlar om vem man attraheras av medan det andra handlar om vilket kön man känner att man har oavsett sitt biologiska kön. Men genom att prata om det och visa att det är helt okej att prova sig fram kan du hjälpa och stötta. Påminn ditt barn om att hen inte behöver vara säker på vad hen känner för att kunna prata om det.&nbsp;</p> <p>Att prata öppet om sina funderingar kan vara bra i sig –&nbsp;då kan det bli lättare för ditt barn att så småningom komma underfund med vad som känns rätt för hen.</p>
<p>Om ditt barns könsidentitet inte stämmer överens med det juridiska kön hen fick vid födseln kan ditt barn må mycket dåligt. Att känna så kallas för könsdysfori. Märker du att ditt barn har tankar om sin könsidentitet, känner sig obekväm med sin kropp eller vill byta namn kan det vara tecken på att ditt barn har funderingar kring sin könsidentitet.</p>
<p>Har du aningar kan du underlätta för ditt barn att prata med dig om det genom att visa att du är öppen kring det. Läs på och öppna upp för samtal med ditt barn om samhällets normer, om kön, köns-uttryck och könsidentiteter. Fråga ditt barn, skriv ett brev –&nbsp;eller gör det du tror att ditt barn behöver för att känna sig trygg i att du kommer att kunna hantera hens tankar och känslor. </p>
<p>Många barn känner oro och rädsla inför att komma ut för sina föräldrar. Genom att visa barnet att du kommer stå kvar och ta emot hen med kärlek, oavsett hens sexuella läggning, kan du göra stor skillnad för hur lätt komma-ut-processen blir för ditt barn. Var uppmärksam på ditt barns signaler, ibland behöver barn få frågan för att våga komma ut. Ibland behöver barnet tid att själva processa innan de berättar för sina föräldrar.</p>
<p>Som förälder kan man inte påverka vilken sexuell läggning sitt barn har eller vilket kön hen kommer att känna sig som. Men genom att visa ditt barn en öppenhet, att normer är möjliga att utmana och att påvisa den mångfald av människor som finns – kan du hjälpa ditt barn att bli trygg i hur hen känner sig. </p>
<p>Barns könsidentitet formas ofta tidigt. Många barn beskriver att de redan vid några års ålder kunde känna att de hade, eller inte hade, det kön som omgivningen förväntade sig. För vissa barn kan denna känsla bli starkare när de kommer in i puberteten och kroppen förändras. Andra kan komma till insikt först i möte med andra personer som identifierar sig som trans, icke-binära eller queera.</p> <p>Många ungdomar lever i enlighet med det kön som de förväntas identifiera sig med, samtidigt som de kan känna en skavande känsla av att något är fel eller behöver förändras. För många är könsidentiteten något fast och förankrat när man väl har hittat rätt. Det finns dock de som identifierar sig som gender fluid, vilket innebär att man ser på könsidentitet som något flytande och föränderligt.</p>
<p>Det är okej att ta lite tid på sig, att behöva processa och förstå. Men har du frågor eller känner oro kring detta är det viktigt att du söker stöd för egen del. Försök i möjligaste mån att lyfta dina funderingar med någon annan än ditt barn. För barnet är det viktigt att känna sig accepterad och respekterad, därför är det viktigt att du som vuxen tar hjälp i att acceptera.</p>
<p>Det går inte att veta i förväg, det märker du med tiden. Det är helt okej att vissa saker är övergående faser – ditt barns känslor eller upplevelser behöver inte vara mindre verkliga eller mindre viktiga för det. Även faser behöver tas på allvar. Genom att du låter ditt barn bejaka och utforska sina faser, hjälper du hen att utvecklas och lära känna sig själv. Barnet kommer då underfund med vad hen trivs med och i vilka identiteter hen känner sig trygg.</p> <p>&nbsp;Faser är en del av livet, de går ofta in i varandra –&nbsp;och ditt barn bär alltid med sig sina faser som viktiga erfarenheter i livet. Faserna är på så sätt en del av ditt barn, hens livsresa och personlighet. De är viktiga och på riktigt.</p>
<p>Som förälder och vårdnadshavare har du ansvar för att ge ditt barn trygghet och omvårdnad. Det innebär att du ska se till att ditt barn får tillgång till hälso- och sjukvård när hen behöver det. Att neka sitt barn hälso- och sjukvård är en allvarlig kränkning av barnets rättigheter.</p> <p>I barnkonventionen, som sedan årsskiftet 2020 är svensk lag, står bland annat om ”Barnets rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård”. Den exakta gränsen mellan ett barns rätt att vara med om att fatta beslut om sin egen vård och vårdnadshavarens mandat, är inte helt klar. Den kan bero på barnets ålder och mognadsgrad. Men klart är att du som förälder har mycket att vinna på att gå ditt barn till mötes om hen önskar genomgå en utredning. En sådan kan vara hjälpsam på många sätt för såväl barn som förälder eller andra närstående.</p>
<p>Om ditt barn blir utsatt för mobbning är det alltid viktigt att vara tillgänglig för barnet. Prata med barnet om vad hen är utsatt för. Blir ditt barn mobbad för sin sexuella läggning klassas det som diskriminering.</p> <p>Visa att du tar barnets upplevelser på allvar och trygga barnet i att det inte är hen det är fel på. Det är de som mobbar som gör fel och behöver ändra sitt beteende, inte ditt barn.</p> <p>Uppmärksamma skolan och andra föräldrar om problemet – och om ingen förändring sker, ta kontakt med DO, Skolinspektionen eller annan instans du tror kan vara behjälplig. Var noga med att återkoppla till ditt barn vad som händer under processens gång.</p>
<p>Skolan har enligt lag skyldighet att respektera ditt barns könsidentitet och är ansvariga för att se till att ditt barn känner sig inkluderad och trygg. Det innefattar alltifrån hur ditt barn blir bemött till att ditt barn har tillgång till ett könsneutralt omklädningsrum eller liknande. Om skolan brister i detta är det diskriminerande behandling.</p>
<p>RFSL, som är ett förbund för homosexuella, bisexuella och transpersoner, arrangerar olika föräldragrupper. För att få information om utbudet i just ditt område kan du titta på RFSL:s hemsida. Även ungdomsmottagningar brukar ha bra kunskap om grupper man kan vända sig till.</p>
×

Lämna chatt