Barn som far illa och utsätts för våld i hemmet | Bris

Om du av någon anledning inte vill att någon ska kunna se att du har varit på bris.se kan du gömma ditt besök.

Se hur man gör

Press & opinion Banners och pluggar

Use Google to translate the website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

What is Bris?

Aktivera talande webb

Du kan markera text på hemsidan och få det uppläst av verktyget Talande webb.

Så fungerar talande webb

Stöd oss

När barn inte mår bra av någon anledning finns det tecken du kan vara uppmärksam på. Det är inte alltid det rör sig om våld, utan dessa tecken kan även ha andra förklaringar. Det är också viktigt att komma ihåg att vissa barn inte visar några tecken alls. För vissa barn har våldet varit vardag från födseln. Då går det inte att se någon förändring. Listan är inte heltäckande – lita på din egen känsla om något inte står rätt till!  <ul> <li>Barnet är frånvarande och hängigt</li> <li>Barnet verkar sova dåligt</li> <li>Barnets beteende ändras till något som blir negativt för barnet</li> <li>Skolresultaten blir sämre</li> <li>Barnet/ungdomen använder sig av alkohol och droger</li> <li>Barnet utsätter andra för våld</li> <li>Barnet skadar sig själv</li> <li>Barnet utsätter sig för många risker</li> <li>Barnet har synliga skador</li> <li>Barnet har ofta magont, huvudvärk eller andra kroppsliga besvär</li> <li class="paragraph">Barnet är ofta smutsig och/eller kläder som är för små eller inte anpassade för säsong</li> </ul> Det finns barn som lever med en större risk än andra att utsättas för våld. Varningstecken kan alltså även finnas i barnets miljö, familj och hos föräldrarna. Många gånger kan det röra sig om flera typer av våld samtidigt. Yngre barn utsätts oftare för våld än äldre barn – och hos små barn kan våldet också vara svårare för utomstående att upptäcka. Barn som upplevs som ”svåra”, till exempel barn med neuropsykiatriska eller andra funktionshinder är extra utsatta. Barn i familjer som lever efter hedersnormer utsätts oftare än andra för våld. I familjer där föräldrarna har egna problem med missbruk, ekonomi eller psykisk ohälsa löper också barnen större risk att utsättas.

När Bris pratar med barn som upplevt våld berättar många att de aldrig fått frågan om hur det varit för dem. Att prata med barnet om våldet är viktigare än hur man pratar om det. Det kan vara svårt för barnet att börja berätta om sin utsatthet. Många har en lågt förtroende för vuxna. Barnen vi pratar med ger rådet till vuxna att ha tålamod. Visa att du bryr dig om barnet, att du vill lyssna – men att du också ger barnet tid och återkommer. Så småningom är barnet kanske redo att prata. Visa då att du klarar av att höra det barnet berättar. Det gör du genom att ta hand om dina egna känslor så de inte spiller över på barnet. Att sätta ord på att du vet vad barnet varit med om kan vara ett sätt att prata om det, utan att barnet behöver säga så mycket. På så sätt hjälper du barnet att känna sig mindre ensam i sin upplevelse. Kom dock ihåg att om misstänker du att barnet utsätts för våld bör du göra en orosanmälan till socialtjänsten. Du behöver inte vänta på att få dina misstankar bekräftade av barnet.

Barn påverkas på många olika sätt, både psykiskt och fysiskt i stunden och över tid. Våldet påverkar barnets intellektuella och känslomässiga utveckling. Det rubbar också barnets självbild och relationer.  Barn som upplevt våld berättar ofta för Bris om en känsla av ensamhet. Många visar även på en låg självkänsla. De känner sig värdelösa och har lite hopp inför framtiden. Barnen beskriver även en låg tilltro till vuxenvärlden. Många pratar om att de känner sig rädda, medan andra säger att de stängt av alla känslor för att hantera situationen. Det som barnen är och varit med om går många gånger ut över vardagen med svårigheter i skolan, dålig sömn och nedstämdhet.

Det bästa du kan göra är att ingripa. Det kan kännas svårt av flera anledningar, men det är oerhört viktigt att barnet får hjälp och skydd. Handlar det om våld i hemmet – att det är barnets föräldrar eller andra nära vuxna som gör barnet illa eller brister i sin omsorg – bör du anmäla din oro till socialtjänsten i den kommun som barnet tillhör. Du kan läsa mer om hur du gör <a href="/link/5780aa28ca5844d39029aeeca4df5b0b.aspx" target="_blank">en orosanmälan</a> här. I en akut situation där du misstänker att barnet utsätts för brott kan du alltid kontakta polisen via 112. Om det inte är en akut situation, men du misstänker att ett barn har utsatts för brott, kan du anmäla det till polisen via 114 14. Du behöver inte ha några bevis eller veta exakt vad som hänt. Det myndigheternas ansvar att utreda barnets situation och bedöma vilken insats som behövs.  Har du en relation till barnet är det en bra idé att prata med hen. Berätta vad du sett och att du tänker hjälpa till. Visa att du är en trygg vuxen som barnet kan vända sig till. För många barn är det svårt att självmant berätta om det som hen är med om. Det kan handla om rädsla för vad som ska hända, eller för att skydda de som utsätter barnet. Därför behöver vi vuxna ingripa även om barnet inte säger något. Barn tar skada av att uppleva våld. Även så små barn som spädbarn kan få men av att ha befunnit sig i en miljö där det förekommer våld.

Barnet som utsätts för våld kan behöva skydd för att våldet ska upphöra. Barnet behöver även få prata om det hen varit utsatt för. Att få upplevelserna, tankarna och känslorna bekräftade är viktigt, och att lyssnad på och tagen på allvar. Barnet behöver hjälp att förstå vad som har hänt och hur det har påverkat barnet själv och andra i familjen. Många barn behöver avlastas från skuld och få hjälp att förstå att de inte har något ansvar för att de blivit utsatta. En del barn behöver mer hjälp, stöd och specialiserad behandling för att minska risken för långsiktiga konsekvenser. För andra barn räcker det att få sätta ord på det hen varit med om och få strategier om svåra minnen och tankar dyker upp.  Hur stödet ser ut i olika kommuner och regioner varierar. Kontakta din kommun för att undersöka vad som finns där barnet bor. Du kan också kontakta Bris vuxentelefon om barn eller någon av våra Brismottagningar för vägledning och stöd.

När ett barn utsätts för fysiskt och psykiskt våld, skada, övergrepp, vanvård, försummelse, misshandel, utnyttjande och sexuella övergrepp räknas det som våld mot barn, enligt barnkonventionens definition. Att som barn uppleva våld mot en närstående eller att inte få sina grundläggande behov tillgodosedda är därför också en form av våld. Här är några exempel på vad de olika formerna av våld kan vara: Fysiskt våld: Örfilar, knuffar, sparkar, att hålla fast eller dra i håret. Psykiskt våld: Hot, kontroll, kränkande och nedsättande ord, samt latent våld som innebär att leva under risk för nytt våld. Sexuellt våld: Alla former av sexuella handlingar som ett barn utsätts för av en annan person räknas som sexuella övergrepp.   Materiellt våld: Sker genom att förövaren förstör saker i hemmet eller barnets saker, till exempel inredning, leksaker, mobiltelefonen, dagböcker eller foton. Ekonomiskt våld: Drabbar främst vuxna som tvingas skriva under handlingar eller inte får bestämma över sin egen ekonomi. Kan drabba äldre barn. Försummelse: Att barnet lämnas utan tillsyn, inte får hjälp med sin hygien, inte får sina känslomässiga behov tillgodosedda, inte får kläder anpassade efter säsong eller storlek – eller andra saker där barns grundläggande behov inte tillgodoses.