Barnens pappa radikaliserades

Tonårsfrågan är ett samarbete mellan Bris och magasinet Tara. Här besvarar Bris expertkurator Gunilla Bergsten frågor om tonåringar som skickats in av Taras läsare, och ger värdefulla råd för föräldrar som står inför tonåringars utmaningar.

Fråga: 

Jag och mitt ex separerade för många år sedan på grund av att han blev radikal muslim efter 15 år av ett ickereligiöst förhållande.

Det var såklart en stor chock för alla och till och med hans föräldrar är trötta på att han kräver att alla ska be och bära slöja. Detta påverkar våra gemensamma tonåringar väldigt mycket. Vi saknar alla den vanliga glada människa, han tidigare var. Vi gråter ibland tillsammans. Ibland saknar barnen sin pappa så mycket att de åker till honom, men efter några timmar vill de komma hem till mig igen.

Jag vet inte hur jag ska trösta mina döttrar. Hur går man vidare? De vägrar följa med honom till moskéer eftersom han då blir ännu mer radikal och påstridig i sin önskan att flickorna ska bära slöja. Han är en fin far men vi klarar inte av hans krav om bön, slöja och hans ”haram-snack”.

Gunillas svar:

Jag känner verkligen med dig och dina döttrar. Det kan nästan kännas som att förlora en närstående, när en trosinriktning eller annan övertygelse tar över. Det blir som att de nära relationerna inte längre har något värde.

Barnkonventionen är lag och alla barn har rätt att själv välja trosuppfattning. Men jag tänker att problemet inte ligger där. Barnens pappa är övertygad om att han gör rätt, troligtvis spelar lagen ingen roll för honom i det läget. Jag förutsätter också att du har försökt att samtala med din ex-man och att du nått vägs ände där. 

Det viktiga för dina barn att veta är att de varken måste eller behöver umgås med sin pappa. Det går att säga nej. Däremot kan era döttrar ha en önskan att träffa sin pappa. Då kan det vara bra att du kan prata mer om hur det ska gå till. Var går deras gräns? Hur ska de göra om en situation uppstår?  De har inte den pappa de önskar eller förtjänar men det kan finnas områden där de kan mötas om de vill. Tipsa gärna om saker de kan göra tillsammans som alla tycker är okej. Tänk ungefär ”neutral planhalva”.

Det är bra om du fortsätter prata med dina döttrar om detta och jag vill betona att trots det sorgliga så har dina döttrar dig. Du försöker ge en balanserad bild: "han är en fin far men..." Det är ovärderligt för dem att få sammanhanget beskrivet av dig så att de själva inte tar på sig skuld och så de kan formulera sig kring hur de vill ha det.

Bris stödlinjer för vuxna om barn

Har du som vuxen frågor eller funderingar som rör barn och unga?

Telefon: 077 - 150 50 50
Öppettider: vardagar 09.00 - 13.00