<p>En bra sak att tänka på när du sätter gränser för ditt barn, eller när ni tycker olika i familjen, är att du förklarar <i>varför</i> du säger som du gör. Visa också att du är villig att lyssna på vad ditt barn tycker och varför. Förklara varför du som förälder är tvungen att säga nej i vissa lägen.</p> <p>Det kan också vara bra att påminna sig om att en del i att vara barn är att utforska gränser, att det faktiskt kan vara något bra att ditt barn inte bara lyssnar på dig, även om det kan kännas frustrerande.</p>
<p>Det är lätt att familjer hamnar i tråkiga och negativa mönster, särskilt när ens barn börjar komma upp i tonåren och visar sin egen vilja på ett tydligare sätt. Som vuxen och förälder är det ditt ansvar att bryta ett sådant negativt mönster.</p> <p>Prata med din tonåring och säg att du vill att ni funderar tillsammans på hur ni kan hitta bättre sätt att kommunicera och lösa konflikter. Välj ett tillfälle då ni är sams. Ett sådant samtal kan väcka starka känslor hos er båda, försök ändå att behålla ditt lugn och undvik att höja rösten.</p> <p>Öppna upp och lyssna in vad din tonåring tänker och försök att hitta en lösning gemensamt. Var beredd att kompromissa! Något annat du kan göra är att fundera över vad du själv kan göra för att få en bättre relation med din tonåring. Hur ser er vardagskommunikation ut? Visar du intresse för vad barnet gör i vardagen? Även om ditt barn är i tonåren behöver hen fortfarande känna att du finns där och bryr dig.&nbsp;</p>
<p>Fundera över vad som är viktigt för just dig. Är ni två vuxna i hemmet, prata med varandra. Är det viktigt att tjata om vardagliga saker som att barnet till exempel ska bädda sin säng varje dag, skölja av sin tallrik och ha mössa på sig? Eller är det kanske viktigare att säga ifrån när det gäller allvarligare situationer som till exempel att det inte är okej att slå sitt syskon när man blir arg, att man ska gå till skolan varje dag eller att man kommer hem på den tid som är bestämd? Vad som räknas som viktiga strider är förstås olika beroende på familj och hur man är som förälder. Det vet bara du.</p> <p>Ett annat tips är att uppmärksamma när situationer som tidigare varit konfliktskapande inte längre är ett problem. Dels är det bra att benämna det för barnet och dels är det bra att fundera kring varför ni inte längre bråkar om en viss sak eller situation.</p> <p>Du kan också försöka att varje dag säga fler positiva än negativa saker till sitt barn. Man pratar ibland om 5 – 1-metoden; för varje negativ sak man säger måste fem positiva följa. Det kan vara vardagliga saker som till exempel ”Jag blir så glad av att se dig” eller ”Så roligt ni ser ut att ha det”. Helt enkelt, försök att fokusera på det som fungerar.</p>
<p>Barn behöver se att föräldrarna, eller de vuxna som ansvarar för dem, är överens om viktiga saker. Får barnet olika budskap när det kommer till gränsdragning, kan det skapa förvirring hos barnet. Barnet vet inte hur hen ska förhålla sig eller vad hen ska göra. På så sätt vänds de vuxna mot varandra, vilket skapar konflikter – och det mår barnet inte bra av.</p> <p>Det är viktigt att ni vuxna pratar om vilka gränser som ska gälla så att det känns bra för er båda. Ni kan båda behöva kompromissa och fundera över varför vissa saker väcker olika reaktioner hos er. Ofta kan känslor, till exempel rädsla, ta över så man får svårt att se hur ens beslut påverkar barnet och den andra vuxna.&nbsp; Kör ni fast i diskussionen, ta hjälp av andra! Kontakta gärna Bris vuxentelefon 077 – 150 50 50 för stöd och råd om hur ni kan gå vidare.</p>
<p>Ja. Om ditt barn behöver gå in på sitt rum för att lugna ner sig när hen är arg och frustrerad är det bra. Det betyder inte att du som vuxen ska släppa frågan. Det är svårt att lösa en konflikt när båda är upprörda. Vänta en stund tills ni båda är lite mer i balans. Förklara därefter hur, och varför, du säger ifrån. Fråga om barnet har lättare att lugna ner sig när hen är själv – eller om hen hellre vill att du finns i närheten.</p>
<p>Som förälder kan man ibland känna att man behöver sätta ned foten och att ge straff. Men ett straff lär inte ut ett önskat beteende. Istället riskerar ett straff att barnet känner sig förödmjukad. Barnet kanske slutar med beteendet bara för att utvika straffet, inte för att hen lärt sig hur man bör göra istället.</p> <p>Straff och <i>konsekvens</i> blandas ofta ihop. <i>Konsekvens </i>handlar om en följd av ett beteende. Bråkar jag så blir den jag bråkar med ledsen, går jag ut utan jacka när det är kallt kommer jag att frysa. Försök lära barnet konsekvenser istället för att straffa.</p>
<p>Det kan vara svårt att agera klokt och förståndigt när man är arg och frustrerad. Ett tips är att säga: ”Nu har vi alla fått säga vad vi tycker, och vi tycker olika. Nu tar vi en paus så alla får vara ifred en stund, så kan vi prata mer om det senare”.</p>
<p>Ja, så är det. Du är den vuxna i relationen och behöver be om ursäkt för ditt beteende i situationen. Försök att göra det utan att lägga skuld på barnet, som genom att säga saker som ”Jag sa taskiga saker till dig för att du gjorde si eller så”. I stället kan du säga ”Jag blev arg på dig men det betyder inte att jag kan säga taskiga saker till dig. Det ber jag om ursäkt för”.</p> <p>Du är den viktigaste personen i ditt barns liv och ditt barns föredöme. När du säger förlåt visar du hur man beter sig om man har sagt eller gjort något taskigt mot någon annan. Ett tips är att inte kräva att barnet säger förlåt till dig. Om hen ska lära sig förlåt är det bättre att lära sig det genom att se dig göra det, så att när hen väl säger det verkligen menar det.</p>
<p>Det är inte ovanligt att det är så och det kan bero på olika anledningar. Kanske känner sig din tonåring mer trygg med dig, vilket gör att hen vågar bråka och testa gränser. Det kan också vara så att din tonåring och den andra föräldern ligger närmare varandra i åsikter och värderingar. Fråga ditt barn, när ni är sams, vad hen tror är orsaken till att ni ofta bråkar. Du kan också fråga den andra föräldern vad hen gör i situationer när er tonåring utmanar.</p>
<p>Prata med varandra. Ditt barn mår ju säkert inte heller bra av ständiga bråk. Fundera tillsammans vad ni brukar bråka om. Vad kan ni båda göra för att undvika att bråken uppstår? Din tonåring önskar säkert att ni båda kunde ha fler bra stunder tillsammans.</p>
<p>Här gäller det att ni vuxna kommer överens om vilka regler som ska gälla. Var tydlig mot barnet att ni tycker lika i viktiga frågor. Om en situation uppstår kan du då fråga barnet om vad den andra föräldern har sagt. Förtydliga att du håller med om svaret.</p>
<p>Stå fast vid att hot inte är ett okej sätt att bedriva en diskussion. Det är viktigt att du förklarar varför du säger och tycker som du gör. Ett barn som hotar mår förmodligen inte så bra och kan behöva få stöd och hjälp. Barn behöver trygghet och en del av det är att en föräldrar som står vid sitt ord. Får du svårt att nå ditt barn kan det vara bra att ta hjälp utifrån. Ibland hamnar man som familj i mönster som är svåra att bryta på egen hand. </p>
<p>Du som vuxen har ansvar för att stämningen hemma är lugn och trygg och att alla barn i familjen skyddas från att uppleva dagliga konflikter. Som förälder kan det vara bra att fundera över sin egen roll i konflikterna. Försök att prata med din tonåring om era ständiga konflikter. Vad handlar de om? Hur kan ni tillsammans få dem att minska? Hittar ni ingen lösning, ta hjälp utifrån. Ett sådant stöd finns till exempel hos socialtjänsten i kommunen. </p>
×

Lämna chatt