<p>När ett barn, av olika anledningar, inte kan bo tillsammans med sin födelsefamilj kan barnet erbjudas att bo med en annan familj, i ett så kallat familjehem.</p> <p>Ett familjehem kan bestå av en eller flera vuxna med eller utan barn och ska fungera som en helt vanlig familj. Ibland bor barnet i familjen under hela uppväxten, andra gånger under en begränsad period. Familjehemmet ska stötta barnet i uppväxten och ge omsorg, trygghet och stabilitet när födelsefamiljen kanske inte riktigt räcker till.</p> <p>Det är socialtjänsten som ansvarar för placering av barn i familjehem. Placeringen kan ske både på frivillig väg, vilket är mest vanligt, eller med tvång enligt LVU – lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Barnet har vanligtvis umgänge med sina biologiska föräldrar under tiden hen är placerad i familjehem.</p> <p>&nbsp;</p>
<p>Utöver samtal med en kurator i telefon, chatt eller över mejl erbjuder Bris även stödgrupper. Stödgrupperna äger rum på Bris mottagningar eller digitalt via chatt. För anmälan, <a href="/link/a012c8508bef4362a0e3f151abec3133.aspx" target="_blank">läs mer här. </a></p>
<p>Stödgrupperna består av tre heldagar – en lördag och söndag och, efter några veckor en uppföljande lördag. Under gruppträffarna pratar vi, gör övningar, leker, umgås, fikar och äter lunch tillsammans.</p> <p>Samtalen handlar om hur det är att bo i familjehem. Vad man varit med om, hur man kan hantera svåra känslor, tankar och funderingar kring framtiden.</p> <p>Samtalen varvas med aktiviteter och lekar för att Bris vet att lek, vila och återhämtning är en viktig del av att må bra och ta hand om sig själv.</p> <p>Bris erbjuder även stödgrupper online för tonåringar. Då ses vi en gång i veckan över en chatt på bris.se. Innehållet och de olika teman för samtal är desamma som under de fysiska träffarna på helgerna. Onlinegrupperna sker vid totalt sex olika tillfällen.</p>
<p>Bris vet hur viktigt det kan vara för barn att få träffa andra med liknande erfarenheter. När ens hemförhållanden inte är som andra klasskompisars är det lätt att känna sig ensam eller annorlunda. Kanske har barnet också erfarenheter, förluster eller trauman i livet som andra kompisar inte vet något om. Att få dela med sig, höra andra berätta och för en gångs skull känna igen sig i andras upplevelser brukar kunna vara en lättnad.</p>
<p>Stödgrupperna leds av erfarna socionomer från Bris.</p>
<p>Målet är att barnet ska få en ökad kunskap och förståelse för sin livssituation, och att hen ska få verktyg att hantera sitt liv på kort och lång sikt. Bris vill minska risken för att barnet mår dåligt nu, men även i framtiden. Vi vill även erbjuda barn att träffa andra som varit med om liknande saker.</p>
<p>Online-grupperna är tillgängliga för alla, där spelar bostadsort ingen roll. De fysiska grupperna finns i dagsläget i Malmö och Stockholm. Bris hoppas dock kunna inleda samarbeten med fler kommuner i Sverige så att fler barn får möjlighet till fysiska träffar. Det händer att barn från andra städer reser till Stockholm och Malmö över för att kunna delta i en grupp. Det brukar alltid gå att lösa, så barn är välkomna att kontakta oss oavsett bostadsort.</p>
<p>Ja, det är vanligt. För en del kan det kännas skönt och tryggt att gå tillsammans med ett syskon. För andra kan det vara bra att komma själva för att få lugn och ro att känna efter hur de själva mår, för att undvika att bli färgade av ett syskons upplevelse. Det finns alltså för-och nackdelar med båda alternativ.</p>
<p>Ja. Du anmäler barnet <a href="/link/a012c8508bef4362a0e3f151abec3133.aspx" target="_blank">här. </a></p> <p>När du lämnat en intresseanmälan kontaktar Bris dig. I nuläget vänder sig grupperna till barn som är placerade av Stockholm stad, men även andra barn är välkomna i mån av plats. Eftersom vi genomför grupper löpande brukar det alltid finnas plats.</p>
<p>Ja, allt stöd på Bris är frivilligt så barnet kan sluta precis när hen vill. Ibland kan det kännas jobbigt att tänka på eller prata om något som har hänt, tillsammans med andra i grupp. Då kan vi hantera det genom att göra en övning på ett annat sätt, ta en paus, prata eller vila en stund från det svåra.</p> <p>Vi försöker alltid anpassa gruppen så att alla barn kan delta på sina villkor för att undvika att något barn hoppar av. Vi försöker på olika sätt att motivera barnet att stanna kvar eftersom vi vet att barn som deltar i stödgrupper mår bra på längre sikt, men givetvis är det barnet själv som bestämmer i slutändan.</p>
<p>Ledarna för gruppen är socionomer som har lång erfarenhet både av att leda barngrupper och av att träffa barn i utsatta livssituationer.</p> <p>Bris träffar alltid barnet före gruppstart och berättar vad gruppen innebär och vad vi kommer att prata om. Barnet får också veta att allt är frivilligt, hen säger bara så mycket eller lite som känns bra.</p> <p>I början av varje grupp ser vi till att lära känna varandra ordentligt innan vi börjar prata om det som kan kännas svårt. Många kan känna sig lite nervösa och pirriga under den första träffen men det brukar släppa snabbt när de ser att övriga barn som deltar har liknande erfarenheter som de själva har. Gruppen brukar också komma överens om gemensamma regler om hur vi ska behandla varandra för att det ska kännas tryggt.</p>
<p>Barn som har medverkat i Bris stödgrupper berättar olika saker – för om barn är med om liknande händelser drabbar det dem på olika sätt. &nbsp;Många berättar om oro, dels för sina biologiska föräldrar men också för syskon. Barnet kan oroa sig för förälderns hälsa, eller oro för ett syskon som bor kvar hemma.</p> <p>I Bris stödgrupper berättar också barn hur det kan vara att komma till ett nytt hem och ett nytt sammanhang. Att det kan vara svårt och att barnet ibland känner att hen inte riktigt hör till. Många berättar också om saknad av föräldrar, syskon, kompisar, husdjur eller lärare.</p> <p>En del känner osäkerhet inför hur länge de ska bo i familjehemmet eller om de får träffa sina biologiska föräldrar under tiden. Det finns även barn som är arga, dels på sina biologiska föräldrar för att de inte har varit bättre föräldrar, dels på andra vuxna som inte har hjälpt till tillräckligt. Sorg, kanske över saker som hänt tidigare i livet, är en annan vanlig känsla.</p> <p>Barn beskriver också att det kan vara svårt att förstå vem som bestämmer i situationen och varför de vuxna, socialtjänsten och föräldrar, bestämmer som de gör. Många barn tycker att de inte får tillräckligt med information eller att de blir lyssnade på.</p> <p>Många barn berättar också att de har det bra i sitt familjehem, att de trivs och känner sig omtyckta –&nbsp;samtidigt som de sörjer att det inte kunde vara bra i. Oavsett hur barnet känner kan det vara viktigt att få prata om hur det är och berätta hur det påverkar en själv.</p>
<p>Om Bris får veta att ett barn far illa i ett familjehem så agerar vi omedelbart. Vi pratar med barnet om hur vi kan berätta om situationen för socialtjänsten. Om det framkommer att barnet också har andra svårigheter som hen behöver hjälp med, pratar vi igenom det tillsammans med barnet och dess vuxna för att se hur barnet kan få mer hjälp och stöd.</p>
<p>Om barnet är placerad enligt Socialtjänstlagen behöver vårdnadshavarna samtycka, säga ja, till att barnet deltar. Bris kan hjälpa till att beskriva för vårdnadshavarna, socialtjänsten eller andra vuxna om vad gruppen innebär så att vuxna kan ta informerade beslut.</p> <p>Om barnet är placerad enligt LVU (Lag om särskilda bestämmelser om vård av unga) behöver socialtjänsten lämna sitt medgivande för att barnet ska kunna delta. Det är dock alltid bra för barnets skull att alla vuxna runt barnet känner till och är positiva till stödet. Det finns alltid möjlighet att prata med Bris innan man anmäler intresse för att delta i en stödgrupp. Vår erfarenhet är att vuxna som känner oro för hur gruppdeltagandet ska bli för barnet, känner sig trygga efter att vi har pratat om vad gruppen innebär.</p> <p>&nbsp;</p>
<p>Majoriteten av de barn som gått i grupp hos Bris är positivt inställda. De uttrycker att det har varit värdefullt att få träffa och prata med andra barn med liknande erfarenheter. Många beskriver även att det har varit roligt.</p>
<p>Ja, men bara om barnen vill. Bris tror att det är bra och uppmanar barnen att berätta för familjehemmen om vad vi gjort, så att samtalen kan fortsätta där. Men det måste såklart alltid kännas bra för barnet.</p> <p>Det finns också möjlighet för familjehem att tillsammans med barnet ha uppföljande samtal med personal på Bris, både på telefon och genom fysiska möten för att fortsätta prata om sådant som känns viktigt.</p>
<p>Vi lämnar aldrig ut enskilda barns berättelser eller åsikter. Men om många barn berättar liknande saker kan Bris utgå från det när vi informerar beslutsfattare, professionella och andra viktiga personer i samhället. Det gör vi för att ge en bild av hur barn i familjehem mår. </p>
<p>Ibland upptäcker vi att ett barn kan behöva mer stöd eller behandling än vad barnet har i dagsläget. I sådana fall ser Bris till att andra viktiga vuxna i barnets närhet får veta detta, eller så hjälper vi barnet till rätt stöd hos till exempel barn- och ungdomspsykiatrin.</p> <p>Bris kan även erbjuda barnet och/eller andra vuxna kring barnet individuella samtal med gruppledarna. Barnet kan också få annat stöd från Bris, till exempel via 116&nbsp;111 eller via vår chatt som är öppen varje dag året om.</p>
<p>Det varierar beroende på situation. Många barn önskar dock att vuxna var bättre på att lyssna på hur barn vill ha det – och att förklara för barnet vad vuxna planerar och vilka lagar som gäller.</p> <p>Barn kan beskriva att vuxna inte alltid tar dem på allvar, om barnet t.ex. berättar att hen inte vill träffa sin biologiska pappa så ska hen slippa.</p> <p>En del barn berättar också att det är jobbigt att träffa många nya vuxna, t.ex. vore det skönt att få träffa samma personer på socialtjänsten under en längre tid. Det är också viktigt att alla vuxna kring barnet vet hur svårt det kan vara att ha två eller fler familjer, och att det är vuxnas ansvar att göra det enkelt för barnet att förhålla sig till sina familjer.</p>
×

Lämna chatt